Härom dagen hörde jag den vackra musiken från "Huvudwerken" repeteras med sina fantastiska stämmor nere i Viaskolans musiksal. Utanför fönstren blommade träden och den skira grönskan vibrerade efter ett försommarregn. Jag blev rörd och började tänka på hur jag själv träffade min kille en gång och upptäckte att jag var kär. Musiken väckte rodnande, sprudlande minnen i mitt inre.
Den där skörheten som väcks av att möta en själsfrände. Den där nervositeten. Den där glädjen. Och ändå ingenting särskilt har hänt som Ylva skriver i Huvudwerken. Det är bara det att en viss blick och en viss röst träffar oss rätt i hjärtat.
I år har vår kompositör Per och vår författare Ylva utvecklat kärlekstemat i föreställningen genom att göra en duett av Christopher och Marias återförening. Som ogräs heter den. Det är en vacker metafor för kärleken som ju har en livskraft och kan klara stora motgångar precis Som ogräs.
Lyssna och njut/ Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar