VI HAR VARIT MED OM PATRIK FREIJ

Patrik i scenen Ölundret, Polhems Huvudwerk 2011.

Vi tillägnar årets Huvudwerk Patrik Freij 1969-2013. Patrik var en unik skådespelare och regissör som såg allas värde och lyfte var och en till sin högsta potential. Utan Patrik hade Polhems huvudvärk aldrig mildrats. En nyskapare!

Så stod det i vårt programblad för Polhems Huvudwerk den här sommaren. En dag strax efter midsommar föll en tung skugga över sommargrönskan. Patrik Freij var inte med oss längre. Han hade kämpat en tung kamp under våren och vi var många som hoppades att han skulle orka igenom.

Den dagen växte ett beslut fram inom ensemblen: vi ska använda vår sorg som drivkraft.Nu lägger vi inte ner, utan vi spelar till Patriks ära, för att fira att vi har varit med om honom och för att tacka för vad vi fått genom att möta honom. Och så blev det. I pjäsen finns en scen där Polhem skapar "Ölundret i Sorunda". Vi fick vara med om Teaterundret i Sorunda i år - fullsatta föreställningar, publik som tackade för skratt, tårar och hopp när de gick hem. Och vi gjorde det tillsammans.

Patrik var en människa som både på scenen och som person lyste upp ett rum bara genom att finnas där. En lågmäld glimt av hopp följde honom. Han hade en blick för tillvarons ofrivilliga blandning av tragedi och komik som gjorde att man kunde andas friare och djupare.

Vi vill ta vara på den blicken när vi går vidare med drömmen som ingen kan ta ifrån oss: drömmen om att varje människa ska känna att hennes liv är vackert och viktigt, att hennes röst och historia räknas.

En gång berättade Patrik för mig att han har skapat Körsbärsdalen på Junibacken - Astrid Lindgrens sagohus på Djurgården. Han hade ritat, sågat, målat och byggt det landskap där Skorpan och Jonatan möttes igen på andra sidan tid och rum, på väg mot ljuset. I höst tänker jag ta mig till Junibacken för att återse Körsbärsdalen. Jag tror den blommar för Patrik Lejonhjärta.

Vi har varit med om dig
vi kan aldrig förlora dig (efter Jacques Werup)

Ylva Eggehorn

Patrik i Uppsalascenen ur Polhems Huvudwerk 2011.

Patrik, ditt minne lever

När jag först såg Patrik var det på Varietéteatern. Hans scennärvaro var påtaglig. Han var rolig men också naken - man kände kontakt. Genom gemensamma ansträngningar i Teaterföreningen Polhem lyckades vi skapa en budget för att få med honom i vår pjäs Polhems Huvudwerk. Charlie dammsög bygden på lokal sponsring och så kunde vi engagera honom. Vi var så glada.

Jag upplevde honom som en förespråkare för den fysiska teatern och han hade alltid tusen idéer till hur man kan gestalta något fysiskt på scen. Gärna med hjälp av enkla attribut. Hans medhjälp i regin 2011 låg också mycket i detta vilket bidrog till en schvung av musikalisk rörelse inte minst i övergångarna mellan scenerna I Polhems Huvudwerk. Detta är också ett grepp som vi behållit i pjäsen och som kommer leva vidare då vi spelar i framtiden.

Maria Bengtsson

En sista dans

Jag hade fått skjuts av Mikael Eggehorn till Hannahgården. Vi kom fram just när det var dags för dansen runt midsommarstången. Jag tog gitarren och hängde på musikanterna. Vi spelade och stämningen var på topp. Små grodorna, vi äro musikanter ifrån Skaraborg avlöste klassiker efter klassiker. Det var sommar och glädje och vi dansade och sjöng.

I vimlet av människorna såg jag Patrik Freij. Det hade väl gått ett tag sedan vi sist träffats. Han hade varit med till och från med i Polhemspelet den senaste tiden. Jag förstod att han inte hade mått så bra. Det hade han förklarat för mig, när vi hade träffats förra gången på en fest.

Så nu stod vi där, tillbaka på Hannahgården, vi sa inte så mycket. Jag bjöd på en öl och efter en god stund var jag tvungen att fråga. Så nyfiken jag var på hans yrke som skådespelare. Även om jag kunde få några tips och råd på hur jag själv kunde utvecklas. Jag frågade Patrik:

"Hur gör man för att spela sig själv när man är på scenen?" (Vi höll på att öva för fullt inför Polhemspelet.)

Han tittade på mig och sedan sa han:

" Du är aldrig dig själv" sa han.

Det var det sista mötet. Livet är en dans på knivens egg.

En dikt av Ylva Eggehorn:

Stå still i smärtan

Rotad i det som är ljus

Låt svärdet gå genom dig

Kanske det inte alls är ett svärd

Kanske det är en stämgaffel

Du blir en ton

Du blir den musik du alltid

Längtat efter att få höra

Du visste inte att du

Var en sång

Saknad

Minnet är sorgens flisa som påminner oss. Ditt arv kommer att bäras fram i gåtornas svar. Över fjällets toppar syntes din kraft och energi, i vattnet lekte fiskarna som din lekfullhet. Här landar själen mjukt.

Livets teater lämnade oss stumma, att minnas vårt sista möte. Är den kraft som gör att jag orkar stå ut. Ängslig i kylan hör vi rastlösa tankar som ekar över vårat förstånd. Att aldrig få se dig igen smärtar.

Jens Holmberg

Ett lyckligt slut

Hej på er!
Igår gick Polhems huvudwerk över för denna gången och det med bravur. En totalt fullsatt läktare och stående ovationer fick bli vårat avslut. Det har varit oerhört roligt att så många kommit och kollat på oss och vi hoppas att ni har haft det lika roligt som vi.
Vi har i år drabbats av motgångar och en enorm förlust men vi har ändå, med stöd av varandra fortsatt framåt och till slut kunnat sätta upp någonting vi alla har kunnat känna oss stolta över. Jag är så glad och tacksam över att få vara del av denna fina grupp människor och att kväll efter kväll fått vara med och spela i denna fantastiska föreställning.

Vi tackar härmed för denna sommar men låt oss nu hoppas att huvudvärken kommer tillbaka.
Vi hörs!
Emma

Publikbild från en av föreställningarna.

Ta med näsduk!

Årets upplaga av Polhems Huvudwerk lämnar ingen oberörd. Det skrattas och det gråts i publiken!!? Nej, det är ingen tragedi utan en pjäs med mycket humor och lyckligt slut. Men Polhem går igenom ett och annat och Ylva Eggehorns manus och Per Rosenius musik smeker publiken till tårar. Och varje ord och karaktär i detta språkälskande manus lyfts nu allt starkare fram av en fantastisk ensembel och kör.Vi är alla mycket glada att se den utveckling som skett på scen och vi är mycket tacksamma för våra nytillskott liksom för de som återkommit och blivit ännu bättre i år. Nynäsposten tycks vara enig med oss. Här kan du njuta deras recension och bilder. /Maria

 

Premiärdagen

Hörrni, ikväll är det premiär! Ni har väl inte glömt att skaffa biljett?

Igår kväll gjordes ett genrep och jag måste säga att allt såg fantastiskt bra ut. Jag vet att ni inte vill missa detta.

Här får ni en liten smygtitt:

(Till ikväll utlovas dock en aning mer tidsenliga utstyrslar)

Foto: Gunnar Reinerdahl

Ha det bra!

Emma

Komiskt nytillskott

Vi har fått ett komiskt nytillskott i vår ensemble i år. Andreas Andersson är en komisk talang som spelat med i bland annat Robert Gustavssons jubeléumsrevy. Han tar oss till ett nytt Ösmo med sin gestaltning av Prosten Welth som ju kom att hjälpa den unge Polhammar i sina latinstudier. Eller var han egentligen till hjälp?


Manusarbetet har fortsatt genom vissa tillägg och ändringar och en ny duett har skrivits som sätter pricken över I:et.


Maria

Repetitioner och festival

Hej!
Repetitionerna är i full gång och vi kommer allt närmare dagen då det är dags för premiär. De senaste dagarna har både framträdande på Sorundafestivalen och rep i Prästgårdsparken hunnits med:

 Polhem leder med hjälp av Mikael festivaltåget i Sorunda.

Repetition inför framförandet på Sorundafestivalen.

 Ylva presenterar Polhems Huvudwerk på festivalen.

Julia Ågren sjöng.

Och det gjorde även Nils Närman och Julia Nilsson.

Glöm förresten inte att köpa din biljett på ticnet så ses vi snart!

Allt gott!

Emma

Vad gör musiken?

Härom dagen hörde jag den vackra musiken från "Huvudwerken" repeteras med sina fantastiska stämmor nere i Viaskolans musiksal. Utanför fönstren blommade träden och den skira grönskan vibrerade efter ett försommarregn. Jag blev rörd och började tänka på hur jag själv träffade min kille en gång och upptäckte att jag var kär. Musiken väckte rodnande, sprudlande minnen i mitt inre.

Den där skörheten som väcks av att möta en själsfrände. Den där nervositeten. Den där glädjen. Och ändå ingenting särskilt har hänt som Ylva skriver i Huvudwerken. Det är bara det att en viss blick och en viss röst träffar oss rätt i hjärtat.

I år har vår kompositör Per och vår författare Ylva utvecklat kärlekstemat i föreställningen genom att göra en duett av Christopher och Marias återförening. Som ogräs heter den. Det är en vacker metafor för kärleken som ju har en livskraft och kan klara stora motgångar precis Som ogräs.

Lyssna och njut/ Maria

Kören samlar sig

Idag har kören haft repetition på Viaskolan i Nynäshamn under ledning av Nils-Petter Ågren. Vi gläds åt att vi har fått flera medlemmar i kören. Speciellt altstämman, som tidigare varit begränsad, har nu fått fler röster som bär. Inte utan att man blir berörd när de vackra stämmorna börjar klinga samman igen.  Per Rosenius har sannerligen skrivit fantastisk musik!

Reklam på Ösmo Marknad

Under lördagen var vi ett gäng från ensemblen som drog till Ösmo Marknad för att sprida ordet om våra föreställningar i sommar. Vår översteprästinna Ylva höll i trådarna och kallade samman. Nisse sjöng både Den Blomstertid nu kommer, Min dröm och Fattig bonddräng till ackompanjemang av Katrina Rudérus från Ösmo Kyrka. 

Marie-Louise och jag satte flygblad på alla bilar på parkeringen. Ingemar och vi  gick runt i våra utstyrslar från föreställningen och snackade med folk. Vädret kunde inte ha varit bättre och när Nisses röst blandade sig med skratt från tidiga öldrickare kändes det som om en andlig dimension trängde igenom kommersen och lite salig sommarstämning tillfördes oss alla.

Årets affisch

Ylva och Ingemar 

Nisse i sångartagen

Solister på gång

Året solister Julia Nilsson och Nils Närman Svensson har varit och sjungit på en företagarfrukost i Körunda och tillsammans med Ylva uppmuntrat företagarnas intresse för oss. En av Julias vänner Adam ackompanjerade på piano och Ylva presenterade. Alla deltagare visade stort intresse.

Framöver är det tänkt att vi ska dyka upp på Ösmo Marknad 25-26 maj och Sorundafestivalen den 8 juni. Under midsommar ska vi försöka dela ut flyers på de olika firanden som finns runt om i bygden. 

Soliga hälsningar

Maria

Nya duetten

I årets upplaga av Polhems Huvudwerk har det tillkommit ytterligare en duett mellan Christopher Polhanmmar och Maria Hoffman. Som sig bör då det gäller "Huvudwerken" är det Per Rosenius som åter komponerat och Ylva Eggehorn som skrivit texten. I dagarna har solisterna Nils Närman och Julia Nilsson träffat kompositören för att repetera. Vi ser fram emot att få höra dessa toner.

Julia och Per i färd med att repetera.

Den nya musiken..

Biljetter via ticnet

Nu släpps biljetterna via ticnet. Boka direkt via länken här på sidan.

Köp biljetter via ticnet

Hej alla!

Nu kan man boka/köpa biljetter till årets föreställningar via ticnet. Gå direkt till evenemanget på ticnet genom att klicka på ikonen till vänster här på sidan. I videoklippet från föreställningen 2011 ser vi Polhems studentkamrater och lärare slå sig lösa till lärdomsgiganternas "raplåt".

Soliga hälsningar

Maria

Adressändring

Hej alla!

Observera att vi nu fått en ny adress till vår hemsida. 

polhemshuvudwerk.se 

soliga hälsningar Maria

Biljetterna släpps snart

I förra omgången av Polhems Huvudwerk njöt vi av Nisse Närmans tolkning av min dröm. Snart sätter vi upp den bejublade föreställningen igen. I sommar spelar vi igen i prästgårdsparken i Sorunda under två helger i skiftet juni-juli .  Snart släpper vi biljetterna.

Ensemblesamling

Hej på er!
Den 13 april kl. 14-15.30 samlas ensemblen i Viaskolans musiksal (i Nynäshamn) för genomläsning av det redigerade manuset och återupplivning av polhemssångerna. Hör av er till Marie-Louise eller hojta till i facebookgruppen om du inte har möjlighet att komma.
Ha det fint så länge!

Polhems återkomst

Hej!
Framtiden är här och Polhems huvudwerk börjar sakta men säkert komma tillbaka. Ni kommer här få följa med oss på resan mot ännu en sommar med föreställningar, så spänn fast säkerhetsbältet och håll i hatten för nu kör vi.

Jag som kommer hålla er sällskap heter Emma Krafft och när jag inte är här befinner jag mig på Kulturama Gymnasiums teaterlinje där jag nu går andra året. På Polhemsscenen heter jag dock Greta och är en piga på Gotland med varken internet eller utbildning.

Den 9:e februari träffades vi alla igen på en småkylig övervåning i Sorunda. Vi fick då chansen att titta igenom en inspelad föreställning från en av de där sommarkvällarna för snart två år sedan. För vissa kändes det som att det var en evighet sedan medan andra tyckte det kändes som igår. Alla var vi i alla fall överens om att det kommer bli oerhört roligt att få göra detta igen. Så var redo nu. Han må fylla 352 i år men nu kommer Christoffer Polhem tillbaka!

Följ mer än gärna med oss här för bilder och annat spännande.
Vi hörs!